amandatyren.blogg.se

Under frukosten fick jag dock minsann en glad liten överraskning! Jag fick en hejdå-present av familjen! Åh, tack!!

Det var en jättefin glas-prydnad av Nessie (Loch Ness Monstret) samt ett Celtic-bokmärke av metall och världens minsta whiskyflaska! Haha jag skojar inte, den är mindre än min tumme! Så himla söt är den! Jag fick dessutom ett kort där det stod en massa underbara saker; SOM jag kommer sakna denna familjen! :(

Efter frukosten sa jag hejdå till Ellie. Det blev ett antal stora kramar och en massa lyckönskningar och löften om att vi snart ska ses igen. Därefter gick jag, Beth, Lucy, mormor Anna och mormor Annas hund, Pepper, till dagiset och skolan för att lämna tjejerna. Jag fick en stor kram och en puss av Beth på skolgården (visste inte om jag skulle hinna säga hejdå efter detta) och sen fick jag en massa kramar av alla mammorna på skolgården också. Usch och fy vad jag avskyr att säga hejdå! :(

Efter detta gick jag och Anna hem igen och sen gick jag till asda för att köpa blommor och ett kort till familjen, samt två fotoramar till Beth och Lucy.

Väl hemma skrev jag ut bilder på mig och Beth samt mig och Lucy och satte i fotoramarna och sen placerade jag dem i tjejernas rum. Hoppas de gillar deras sista present när de får se dem ikväll! :)

 

Vid tio körde jag till Lossiemouth för att hälsa på Ben på jobbet (flygbasen) men  körde först inom stranden för att ta en sista titt på mitt favoritställe här i Skottland.

Sen körde jag vidare till basen där Ben skrev in mig och därefter följde jag efter hans van genom hela basen till stället där de förvarar alla stridsplan! Detta var vad vi skulle göra nämligen - Ben skulle visa mig planen! Han berättade och visade alla olika delar och detaljer och sen fick jag även sitta i planet! Det var så himla fräckt!!! Det fanns tusentals knappar och spakar och lampor och massor annat! Det var hur coolt som helst :) en egen rundtur liksom! Ben visade mig var bomberna sitter (det här var ett "bomber plane" nämligen - en Tornado som Ben brukade flyga!) och även var man skjuter från osv. Lite läskigt är det ändå med alla "vapen".. Tänk att det är det här Ben gjorde innan när han flög (han flyger inte längre, han slutade med det detta året). Det är ju trots allt the Royal Airforce han jobbar i, men man tänker aldrig riktigt så långt att han släpper bomber... :p inte varje gång förstås! Men det har ju hänt någon gång då och då..

Efter titten på stridsplanen visade han även dräkterna man måste ha på sig. Man byltar på sig en massa tunga saker så det är därför det är bäst om man är hyfsat fit när man flyger. Det är inga rymliga platser i planet - tja, jag vet ju det nu när jag själv har suttit i ett.. ;) (haha, lite lagom kaxigt sådär...? XD)

Sen fick jag även se hjälmarna osv. Det var en jätterolig och intressant rundtur! Jag är så glad att jag hann med detta också innan jag åkte hem :)

 

Jag kom hem igen lite innan tolv och då gick jag, Anna och Pepper och hämtade Lucy. Där sa jag även farväl till underbara Caroline.. Henne kommer jag verkligen också sakna!! Anna tog med Lucy hem medan jag gick över vägen till Beths skola och frågade i receptionen när P3-4 hade rast (primary 3-4 är bets klass! Hon är P3 och kommer vara P4 näst år). De skulle ha rast om 15min så jag väntade där på henne. När klockan ringde hämtade receptionisten Beth och när hon kom sprang hon mot mig och vi möttes i en jättebamsekram! Vi stod/satt så en stund, hon ville inte släppa taget min lilla ängel.. Det ville ifs inte jag heller, men.. Vi småpratade lite och kramades lite till men sen kände jag tårarna komma så jag var tvungen att gå. Beth hade ju lunch så jag kunde inte uppehålla henne så länge.. När jag stod vid dörren vinkade vi hejdå och då bröt jag ihop... Sen grät jag hela vägen hem.. Åh fy vad jag kommer sakna min kära lilla Bethie!! Jag visste att jag skulle börja gråta, men att jag skulle bryta ihop såhär var jag inte precis beredd på..

 

När jag kom hem gjorde Lucy och Anna lunch, men efter en snabb titt på mig lät Anna mig gå upp på ovanvåningen och fixa till tårarna lite, haha, så patetisk jag låter..

När jag lugnat ner mig lite fixade jag allt det sista, packade ner allting jag använt idag och bar ner väskorna på nedervåningen och förberedde handbagaget och åt lunch så jag var redo att åka vid halv tre när Ben skulle komma hem.

Lucy ville ha på sig sin Frozen-klänning när hon och mormor Anna skulle gå för att hämta Beth men det kunde vi inte riktigt tillåta med tanke på att det var lite regnigt ute mm. Så hon blev lite upprörd och det höll på ett tag fram till Ben kom hem och det var dags att säga hejdå. Lucy fortsatte vara upprörd och vi tror att det hade lite med mitt avsked att göra också. Jag fick iaf ett antal kramar och blöta (tårar) pussar av henne. Jag ville inte riktigt släppa taget om lilla gråtande Lucy heller.. Men tillslut hoppade jag och Ben in i bilen och jag fick vinka hejdå till Lucy genom fönstret.

 

Hela vägen till Aberdeen pratade jag och Ben om tjejerna och minnen och Au Pairer och hemlängtan och vilken stor del jag har varit under tjejernas uppväxt osv. Lucy har verkligen ändrats massor under mitt år här och han sa att en stor del av hennes förändring/uppväxt beror på mig (självklart på ett bra sätt). Han sa att han verkligen har uppskattat allt mitt jobb och att hela familjen kommer sakna mig och att jag alltid är välkommen tillbaka - vilket enligt mig är ett väldigt gott betyg efter att ha bott hos en annan familj i tio månader. Vi pratade även om (och lyssnade på) en massa musik; han och jag har liknande musiksmak. Och när vi kom fram till Aberdeen airport släppte han av mig, gav mig en kram och vi sa våra hejdån.

Sen vandrade jag in på flygplatsen för sista gången på ett bra tag.

 

Jag checkade in mina väskor utan problem, gick genom säkerhetskontrollen utan problem och hittade min gate även där utan problem. Jag köpte även två flaskor Aberlour Whisky, år 12, till fadern min och sen köpte jag en bok för resten av mina mynt (man kan inte växla mynt på forex hemma i Sverige!!)

Flyget blev en aning försenat, men det var inte så värst jobbigt eftersom jag flög SAS PLUS, vilket tekniskt sett är som första klass på dessa små planen :) lyxigt!!! Jag fick en rymlig plats och sen fick man välja något snax att äta och dricka. Dessutom fick jag gå före alla i kön! ;)

Den första flygresan till Stavanger, Norge gick bra. Vi hann i god tid till mitt nästa flyg, så jag kunde gå till gaten i normal takt och ändå hinna vänta i kanske fem-tio minuter. Sen fick jag gå ombord först igen eftersom jag fortfarande hade SAS PLUS. Hehe... Ganska gött med fördelar ;)

På detta flyget fick jag också snax och dricka och sen kopplade jag av och längtade efter att få träffa alla hemma i Sverige igen.

Mamma och pappa väntade på flygplatsen i Köpenhamn. Denna gången blev det lyckliga hej-kramar istället för sorgliga hejdå! Sen körde vi hem tillsammans och pratade om allt.

 

Jag kan inte fatta att mitt år som Au Pair i skottland härmed är över. Jag lyckades ta mig igenom de jobbiga dagarna och har njutit till hundra under de bra.

Detta har absolut varit en av de allra bästa sakerna jag någonsin gjort i mitt liv. Jag kommer aldrig glömma Elgin och Skottland och alla mina nyfunna vänner. Jag kommer definitivt hålla kontakten med de flesta.

Kan knappt vänta tills nästa år då jag ska försöka åka och hälsa på igen! Men fram tills dess får jag försöka ge mig ut på ett nytt äventyr!

 

Tack till alla er som följt mig under mitt skotska år som au pair! Ni har varit några strålande läsare! 

Jag kommer inte skriva på min blogg igen förrän jag får något annat spännande att dela med mig av. 

Så fram tills dess:

Vi ses!